Vilka avtal och villkor gäller på marknadsplatser?

Utgångspunkt: avtalet avgör vilka regler som gäller

Vilket regelverk som gäller beror på hur köpet går till. Distansavtalslagen – lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – gäller när du köper något av ett företag på distans som konsument. Lagen omfattar köp av både varor och tjänster, inklusive digitala varor och digitala tjänster.

Konsumentköplagen (2022:260) gäller också för konsumentköp av vara från företag. Vid distansköp av en vara kan både distansavtalslagen och konsumentköplagen vara tillämpliga. I lagen avses med konsument en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, och med näringsidkare den som handlar för ändamål med samband med sin egen näringsverksamhet.

Köper du en vara av en privatperson gäller köplagen, och köper du en tjänst av ett företag gäller konsumenttjänstlagen – alltså andra regelverk än de som beskrivs här. Gränsen mot företagsköp är viktig: konsumentköplagen gäller inte när du handlar till ditt företag, även om det är en enskild firma. Inte heller köp av bostad eller leasing av bil faller under konsumentköplagen.

På en marknadsplats kan flera avtal och villkor bli aktuella samtidigt. Det kan finnas dels plattformens användarvillkor, dels säljarens villkor för själva köpet. Enligt avtalsvillkorslagen gäller lagen alla standardvillkor som ett företag använder när det erbjuder dig varor eller tjänster, till exempel villkor i köpeavtal. Kontrollera därför vem du ingår avtal med och vilka villkor som gäller för just ditt köp.

Distansavtal på nätmarknader och i appar

Ett distansavtal innebär att du som konsument köper något av ett företag på distans, utan att träffa företaget – till exempel via internet eller telefon. För ångerrätt krävs två saker samtidigt: att du har ingått avtalet uteslutande på distans och att företaget har ett organiserat system för distansförsäljning.

Att avtalet ingås uteslutande på distans betyder att du inte träffar företaget fram till dess att avtalet är ingått. Ett typiskt exempel är ett köp på nätet. Har du vid något tillfälle träffat företaget för att till exempel diskutera villkoren för köpet räknas det inte som att avtalet ingåtts på distans.

Med organiserat system menas att företaget har vidtagit åtgärder för att kunna sälja varor eller tjänster på distans. Det kan vara ett beställningssystem på nätet eller att företaget uppmanar blivande kunder att kontakta dem via telefon eller mejl för att ingå avtal. Ingår företaget någon enstaka gång ett avtal via mejl eller telefon är det inte säkert att det ses som ett organiserat system.

När förutsättningarna är uppfyllda har du som regel 14 dagars ångerrätt. Det gäller köp av varor och tjänster, och även digitala varor och digitala tjänster. Digitalt innehåll och digitala tjänster har egna bestämmelser i 9 kap. konsumentköplagen, medan distansavtalslagens ångerrätt omfattar samma kategorier av köp.

Ångerrätt på marknadsplatser – jämförelse av regler

När ångerrätten inte gäller

Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller inte när du handlar på plats hos företaget, till exempel i en butik. Den gäller inte heller när du köper något från en annan privatperson, eller när företag köper saker av varandra. I de fallen är det alltså inte distansavtalslagens ångerrätt som styr.

För köp utanför företagets fasta affärslokal finns en ångerrätt, men med ett beloppskrav: priset måste överstiga 400 kronor. Är summan lägre har du inte ångerrätt. Exempel på sådana köp är hemförsäljning hemma hos dig, eller när ett företag tillfälligt säljer till exempel telefonabonnemang utanför en mataffär eller på en gågata.

Ett särskilt fall: kontaktar en säljare dig utanför en affärslokal, till exempel ute på gatan, och du följer med in i affären och genomför köpet, räknas det fortfarande som ett avtal utanför affärslokal. Köpet omfattas då av ångerrätt.

För försäljning i gallerior, på marknader, mässor och liknande öppna utrymmen beror rätten att ångra köpet enligt Konsumentverket på försäljningsstället. Det är alltså inte själva platsen i sig som avgör, utan om försäljningen sker från en fast affärslokal eller ett tillfälligt försäljningsställe.

Standardvillkor måste vara skäliga

Avtalsvillkorslagen gäller alla standardvillkor som ett företag använder när det erbjuder dig varor eller tjänster – till exempel villkor i köpeavtal, uthyrningskontrakt eller garantier. På en marknadsplats kan både plattformens användarvillkor och säljarens köpvillkor omfattas av lagen, om de är standardvillkor.

Lagen gäller däremot inte om du och företaget har bestämt avtalsvillkoren tillsammans, det vill säga när du har haft möjlighet att själv påverka villkoren. Då rör det sig inte om standardvillkor.

Standardvillkoren måste vara skäliga. Det innebär bland annat att de följer de lagar och regler som finns och att de inte gynnar företagaren på din bekostnad.

Ett villkor kan vara oskäligt om det ger dig sämre rättigheter än du har enligt exempelvis konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Oskäligt kan det också vara om det inte balanserar företagets och dina rättigheter – ett exempel på obalans är att företaget kan säga upp avtalet men inte du. Oskäligt kan det även vara om det är vilseledande eller oklart formulerat så att du inte förstår dina rättigheter eller skyldigheter.

Det finns också underlag för att oskäliga villkor är vanliga. Vid en granskning av 50 bolag certifierade av Svensk handels kvalitetsmärkning Trygg e-handel hade 46 av bolagen avtalsvillkor som Konsumentverket bedömde som oskäliga. Tillsynsärenden öppnades mot de 46 bolagen.

De företag som innehar märket förutsätts följa de lagkrav som gäller för e-handel, däribland konsumenträttslig lagstiftning. Juristen Maja Lindstrand vid Konsumentverket säger i Konsumentverkets nyhet: "Min uppfattning är att många av företagen inte vet om att de har gjort fel."

Statistik: Oskäliga villkor i e-handel

Vanliga villkor som kan urholka konsumenträtten

Konsumentverkets granskning visade att de vanligaste bristerna rörde avtalsvillkor om ansvar för felskrivningar och olika ansvarsbegränsningar. Flera företag använde villkor som syftade till att begränsa eller helt utesluta sitt ansvar för felaktiga prisuppgifter.

Ett företag har rätt att ändra information på en webbplats. Men ett pris kan inte justeras efter att ett bindande avtal har ingåtts enbart på grund av att företaget lämnat en felaktig prisuppgift. Undantag från den regeln kan bara göras om konsumenten insåg eller borde ha insett att priset var felaktigt.

En annan vanlig formulering var att företaget inte tar ansvar för eventuella felaktigheter i produktinformationen eller produktbilderna. Enligt konsumentköplagen kan en vara anses vara felaktig om den inte stämmer överens med de uppgifter som lämnats vid köpet. En sådan friskrivning står alltså i konflikt med den bedömningen.

När det gäller ansvarsbegränsningar använde flera företag generella friskrivningar med hänvisning till force majeure – ett begrepp som inte finns i konsumentköplagen. Andra använde slentrianmässiga friskrivningar av skadeståndsansvar, trots att det i själva verket krävs att flera omständigheter är uppfyllda för att ett företag ska slippa betala skadestånd.

Läsvärt att kontrollera i villkoren är alltså hur företaget hanterar felaktiga priser. Kontrollera också om det friskriver sig från ansvar för produktinformation och bilder, och om det använder generella ansvarsfriskrivningar som saknar stöd i konsumentlagstiftningen.

Vad du bör kontrollera i avtalsvillkor på marknadsplatser

Om varan är fel – reklamation och påföljder

Konsumentköplagen gäller för konsumentköp av vara från företag, och den gäller även begagnade varor och varor till nedsatt pris. Med varor avses alla typer av lösa saker, till exempel bilar, möbler, kläder, livsmedel, elektronik och djur.

Du har reklamationsrätt i tre år, och du behöver klaga inom två månader från det att du upptäckte felet – väntar du längre kan du förlora rätten att kräva något av företaget. Du ska klaga till det företag du köpt varan av.

Företaget ansvarar för ursprungliga fel, det vill säga fel som fanns redan när du fick varan. Felet behöver inte visa sig direkt utan kan visa sig först efter en tid och ändå vara ursprungligt.

En vara behöver inte vara trasig för att räknas som felaktig. Den kan också vara felaktig om du fick felaktig information i samband med köpet, om den avviker från vad du och företaget kommit överens om, eller om du inte fått tillräckliga instruktioner för att installera, montera och använda den på rätt sätt.

Du ansvarar samtidigt själv för att använda varan rätt och följa skötselråden. Företaget ansvarar inte för fel som du orsakat, till exempel genom att använda varan på ett sätt den inte är gjord för eller vara ovarsam.

När du upptäcker ett fel har du rätt att kräva att det rättas till – företaget kan till exempel laga varan eller ge dig en ny, och det ska ske utan kostnad för dig. Du kan själv föreslå vilken lösning du vill ha, men kan företaget visa att det blir orimligt dyrt att ge dig en ny vara jämfört med att reparera, har de oftast rätt att göra reparationen.

Kan företaget inte rätta till felet inom skälig tid, eller är felet stort och allvarligt, kan prisavdrag som motsvarar felet bli aktuellt, liksom hävning av köpet. Företaget tar då tillbaka varan och du får pengarna tillbaka. Kan företaget visa att felet ska ses som ringa har du inte rätt att häva köpet.

Om du inte kommer överens med säljaren

ARN, Allmänna reklamationsnämnden, kan pröva tvisten och rekommenderar sedan hur den ska lösas. De flesta företag följer rekommendationen.

En normal handläggningstid är cirka sex månader. Det kostar 150 kronor att anmäla, och i anmälan kan du begära att företaget ersätter dig för kostnaden om ARN ger dig rätt i ärendet.

För att ARN ska kunna pröva ärendet krävs att företaget har sagt nej till dina krav eller inte svarat dig inom skälig tid. Det krävs också att den summa ni är oense om överstiger ARN:s värdegräns – avgiften för anmälan får inte räknas in – och att du anmäler inom ett år från det att du klagade till företaget första gången. Du behöver skicka med bevisning, till exempel mejl eller foton.

Behöver du hjälp med anmälan har en del kommuner konsumentvägledare som ibland kan bistå. Du kan också pröva tvisten i domstol, men då behöver du betala en ansökningsavgift och kan dessutom behöva betala kostnader för rättegången. Om du anser att ett företag bryter mot reglerna kan du dessutom anmäla det till Konsumentverket, som kontrollerar att företag följer lagen.